thank you

Situation1 : kom ihåg nu att igår när vi var vid lekparken var det en döv flicka där. Hon var inte mer än 5 år & hon verkade alldeles borta. Hon gick runt i sin egna lilla värld eftersom hon inte hör. Hennes mamma håller koll på henne. Samtidigt är det en annan mamma som står och puttar fart på hennes nästan nyfödda bebis som sitter i gungan. Det är rätt hög fart. Den döva går mot gungan som fortsätter gunga, dock kliver mamman därifrån när hon ser att den döva börjar gå mot gungan. Hon böjer sig ner och vips när hon reser sig upp slungas gungan rakt smack i hennes ansikte och den döva flyger bakåt. Det kanske inte är så rolig händelse men det var jätteroligt att se. Självklart tycker jag synd om bägge, men det bara smack så flög hon ner. Hennes mamma lixom skrek no Maggie noo. Men hör hon lixom? Nej..



Situation2 : Och igår vid matbordet garvade jag så mycket att jag började gråta (det händer nästan aldrig). Vet inte om det var för att jag var oerhört trött eller bara överspeedad. Det var iaf såhär. Vi ska åka till hawaii i November så vi satt & pratade om det. Och då tkr O att jag kan sitta själv längst bak. Men då tycker pappan att O & M kan sitta själva så sitter vi vuxna ihop. Det gick O med på. Men sen började pappan dra alla möjliga situationer som O måste handskas med. T.ex. hålla koll på M när han äter sin mat, byta blöjor på M. Och O måste komma ihåg att M inte får ett eget säte utan måste sitta i O's knä hela resan. Jag garvar fortfarande nu när jag tänker på det. Jag målar upp dessa scenarior i mitt huvud & det skulle vara så sjukt kul om det blev så. För O fattar ju inte hur kivig M är! hahaahhaahaha